De gedigna premiärmagasinen som Liatorps IF / Eneryda IF:s eldsjäl Anton Andersson skriver har inte gått många obemärkt förbi. Med ett stort engagemang och tjusig finurlighet vrider och vänder han på både den föregående och stundande säsongen, kollar in på motståndarlagens frimånad och drar slutsatser. Vi har nöjet att presentera hans fjärde upplaga av magasinet, här på Sunnerbofotbollen.se.


Så var det dags igen. För fjärde säsongen i rad så ger jag mig på ett tappert försök till att förbereda er inför den stundande säsongen som för LEIF drar igång på fredag när Horda AIK gästar Enevallen. En av de mest spännande säsongerna i LEIF:s korta historia går av stapeln och det beror på flera anledningar som kommer att redogöras i vår egna genomgång av vår försäsong.

ANNONS

Säsongen 2018 var på många sätt ett mycket positivt år för seniorherrarna som trots en kanske svagare trupp sett till tidigare säsonger lyckades ta en andraplats i förra årets division 5 södra. Detta efter att ha lett serien från juni till slutet av september. Blivande seriesegrarna Moheda skulle dock till slut stå högst upp på pallen och vi fick ge oss in i ett kvalspel till division 4. Ett kvalspel där vi helt saknade bränsle och motivation och fick helt enkelt spela division 5-fotboll även säsongen 2019. En något besviken och sliten spelartrupp möttes upp bara några veckor efter sista kvalmatchen mot Norra Tång /Torsås i slutet av oktober för upptaktsmöte. Väl där samlades över 20 man för att bekanta sig med vårt senaste tillskott i organisationen: Ola Gustavsson.

Efter säsongen 2018 tackade både Urban Bengtsson och Anto Susak för sig som huvudtränare respektive assisterande. Kent-Ove Johansson valde att efter många år i trogen tjänst som lagledare, med tusentals kokta bullens korv och leverans av ballerinakex och bananer till matcherna, att bli ansvarig för Bokliden och lägga fokus på sitt uppdrag inom styrelsen. Kvar stod sedan Niklas Hedin utan en aning om vad han skulle göra med sin tränarkarriär. Sedan det blev klart att vi skulle jaga ny tränare hade LEIF-gruppen jagat hårt i en ny huvudtränare och kunde i början av november presentera Ola Gustavsson som ny huvudtränare. Ola, som vi känt till sedan tidigare i och med våra flertalet möten med hans forna klubb Vederslöv/Dänningelanda var en ny sorts tränare, en annan filosofi och ett annat sorts ledarskap som spelarna nu skulle göra sitt bästa för att imponera på. Niklas Hedin förlängde snart även han som assisterande och målsättningen var att göra klart med en målvaktstränare och ytterligare en lagledare som kunde basa i Liatorp och assistera de något ”gröna” tränarna under uppstarten av säsongen.

I mitten på november drog även den fantastiska eller fruktansvärda frimånaden igång. Vi hade flaxet att ha gjort klart med tränare redan innan denna oerhört hektiska tid på året och vi hade därmed tagit ett rejält avstamp som på många sätt kan kännetecknas av en ny era och en ny möjlighet för spelarna att ge nya första intryck. I samband med frimånaden (15 november – 15 december) påbörjade vi våra första träningar under Olas ledarskap ute på Haganäs konstgräsplan. Det startade i ett rungande tempo och redan på första dagen av frimånaden kunde vi presentera vårt första nyförvärv i form av Liatorps-sonen Christoffer Bengtsson från Älmhults IF. Ett hypat nyförvärv som på många vis satte nivån för den lilla ”satsning” och generationsväxling som skulle äga rum.

Träningarna fortsatte och det var mellan 20–30 man på varje träning. Några provspelare var där också. I början av december anslöt två till hemvändare i form av Mathias Wikingsson och Tobias Johansson som sånär förra året tagit Virestad IF till division 5. Istället skulle de nu återvända till klubben de hör hemma i och ihop med Mathias anslöt även David Wikingsson som de senaste säsongerna fokuserat på innebandyn i Lagans IBK.

Sedan rullade det på. Ryssby IF:s kapten Oskar Lundin anslöt på grund av familjebanden till herr Ordförande och herr Kusin i spelartruppen samtidigt som Josef Carlsson lämnade oss för ett äventyr i moderklubben Ljungby IF. Simon Sandell stack även han efter flera år i föreningen till IFK Grimslöv/Västra Torsås i trean. Två tunga tapp, men inte oersättliga. Dessvärre signalerade även Marcus Åberg för att sluta spela fotboll och därmed hade vi gått från kanske Kronobergs bredaste målvaktsuppsättning till en av de tunnaste. Utanför holken trillade spelarna in. I ett vips sista veckan anslöt Jonathan Franzén från Treby, Petter Faeltenborg från ÄIF, Herman Nord från Häradsbäck och Rasmus Johansson från ÄIF. 4 killar födda åren 2000 och 2001 med rejält med fotboll i sig. Samtidigt hade några av dem haft fäder i Liatorp och Eneryda en gång i tiden. Dessutom hade Erik Jakobsson bestämt sig för att inte längre bara vara på lån och blev således en LEIF:are. Truppen hade efter frimånaden fått större bredd, högre kvalité och samtidigt sänkt medelåldern med åtminstone ett par år. En väldigt stark frimånad med andra ord. Något vi ska vara mycket tacksamma över.

Vecka 2 startade således försäsongen 2019 med två bollpass i veckan och ett fys. Ett lite tuffare schema än vad vi var vana vid men något som säkerligen kommer att göra nytta framöver. Vi höll ett sedvanligt högt antal på träningarna som genererade goda förutsättningar för våra tränare. Målvaktsposten var dock något som bekymrade oss och lyckligtvis tillkom en öppning när Moheda IF:s målvakt Simon Segerberg öppnade för att lämna. Vi lyckades lösa en övergång och de två målvaktsposterna var således fyllda.

ANNONS

Träningarna flöt på där det även hanns med en årlig medverkan i Delary IF-cup som inte kommer gå till historien. Den 9:e februari spelade vi första träningsmatchen, denna gång mot förra årets serieantagonist Moheda IF. En match som vanns med 1–0 efter att vi varit klart dominanta. Helgen efter väntade Årydscupen, där vi för första gången ställde upp. Där blev det också succé efter att vi slagit samtliga lag i gruppspelet och gått vidare som Lucky Looser, trots en förlust i åttondelen, till de främsta 9 i slutspelet helgen efter. I slutspelet lyckades vi inte hitta go:et som vi hade helgen innan utan åkte rättvist ut efter 0-0 mot Tingsryd och förlust 3-1 mot Gransholm.

Nu var cupspelandet över och vi kunde fokusera på de kommande träningsmatcherna. Jägersborg stod för dörren den 2:e mars och utan någon direkt ansträngning slogs dessa tillbaks med klara 5–0. Den 9:e mars väntade seriekonkurrenten Delary/Pjätteryd där vi släppte in våra första mål i en match som slutade 2–2. Matchen veckan efter slutade även den 2-2 efter ett tufft möte med division 4-laget Guddarp.

Vi gick härefter in i en liten svacka, hur det nu är möjligt när man inte spelar om några poäng. Dock började sjukdomar och skador härja i laget och efter ett möte med Guddarp går man allt som oftast hem med ett gäng skavanker. Härnäst väntade seriekollegan Vederslöv/Dänningelanda och med en comebackande Johan Kalin och assisterande Coach Niklas Hedin på bänken skulle vi ta matchen för vad det var. En rejäl genomkörare. Vi fick pisk med 3-1 efter 1-1 i paus och ådrog oss ytterligare någon skada. Veckan efter väntade Glimåkra nere i Skåne. Även här fick vi lufta en hel drös med spelare som hade lite att sätta emot ett mycket skickligt Glimåkra som vann med klara 4-0 efter att vi klaffat ihop då och då. Nä, det var lite tungt ett tag men man får ta matcherna för vad de är. Resultatet är alltid sekundärt här och spelet primärt. Dock hatar man ju att förlora som Ola G säger och det tror jag varenda jäkel som snörat på sig ett par fotbollskor någon gång kan skriva under på. 

Sista helgen i mars åkte 22 tappra spelare till Hamburg för ett oerhört trevligt träningsläger som innebar bland annat träningar på naturgräs i  Elmshorn utanför Hamburg. Även några rundor på Reeperbahn blev av men på grund av sekretess blir det inga återberättelser därifrån. På lördagen spelade vi även träningsmatch mot Kalmar FF-legendaren tillika svenska mästaren Joachim Lantz’s Hossmo BK. Ett lag som ifjol kvalade till division 3 men föll på målsnöret. I år hade man tydligen rustat rejält och hade väl således lite proffs-status från vårt perspektiv. Vi tog dock bussen ut till Hamburger Sport Vereins massiva träningsanläggning och lirade säsongens första gräsmatch. En match där vi spelade oerhört disciplinerat mot ett lag som faktiskt behärskade alla element i spelet något bättre än vi. Vi höll dock 0–0.i paus men klaffar ihop som följd av ett gäng byten i andra halvlek. 4–0 i baken och det var bara hem till hotellet, smälla i sig en schnitzel, dricka äppeljuice och njuta av de sista fina timmarna med världens trevligaste lagkamrater. Genrepet väntar även det för oss och vi är tillbaks där vi började. Moheda kommer på besök lördag eftermiddag (6/4) och vi ska för första gången försöka spela in en premiärelva och medföljande avbytare.

I sedvanlig ordning har undertecknad fått lägga alla övriga åtaganden i livet på hyllan för att förse en dessvärre försvinnande minoritet lokalfotbolls-nördar med lite information inför kommande säsong. Även om det börjar bli lite tungt efter 4 säsonger känns det alltid som om man leker sig in i rollen som lokalfotbollens motsvarighet till Marcus Leifby eller Erik Niva. Jag presenterar härmed fotbollsbibeln för division 5-sydvästra ur LEIF:s perspektiv.

(Av naturliga skäl kan det förkomma floskler, helt ogrundade spekulationer och antaganden helt ur det blå. Det kan även ha blivit ett par missar i researchen som kan rendera i lite fake news. Dock får mycket tas med en stor skopa salt och eventuella favoriseringar och toner av skepticism är även de högst personliga. Detta magazin räknar inte in genrepen helgen innan premiären (6-7/4)” 

Agunnaryds IF

Tränare: Edvard Sunjic
Placering 2018: 8:a i division 5 sydvästra

Så var vi i samma serie igen efter att ha sluppit varandra säsongen 2018. AIF som gått lite tyngre senaste säsongerna har inför denna säsongen ställts inför en markabel generationsväxling likt oss själva. Efter framgångsåren 2015-16 så har truppen tunnats ut och tränaren Edvard Sunjic har onekligen en stor uppgift framför sig. AIF har efter året i division 4 2016 varit illa ute ett par gånger och höll sig kvar i femman genom kval 2017 framför just årets seriekollegor Horda och Angelstad. Fjolåret spenderades dock mestadels i ingenmansland men med bara ett fåtal poäng ner till det fruktansvärda kval/nedflyttningsstrecket. Hursomhelst har Agunnaryd under frimånaden fyllt på de egna leden med främst unga killar från Ljungbys juniorlag och har således en ganska ung trupp säsongen som kommer. Ett övrigt plus är att Simon Johansson åter ser ut att lira boll rödblått i år. En spelare som varit en av de främsta poängspelarna i AIF de senaste åren. Även Joel Lööf har återvänt efter ett litet äventyr i Ljungby IF, samt Johan Hörberg från Kånna. Dock blir det tufft att ersätta den så oerhört viktiga pjäsen Morgan Ström kommande säsong. Morgan som i mångt och mycket varit stöttepelaren i AIF de senaste åren kommer bli ett mycket tungt tapp. Frågan är om AIF kan hitta andra spelare som kan axla ansvaret? Annars finns det mycket hjärta i AIF som vanligt. Ett vilt kämpande lag kan man alltid vänta sig. försäsongen har man matchats någorlunda mot lite mindre kvalificerade motstånd i form av division 6-lagen Göteryd, Hallaryd och Råstorp/Timsfors i Toyota cup (Smålandscupen) dessa har slutat oavgjort, 1-1, mot GBK, seger 4-1 mot Hallaryd och seger 3-0 mot R/T. Dessutom har man mött seriekollegan Angelstad där man förlorade med 4-3. Det känns på förhand lite som ett nytt AIF i år med en del nya namn. Därför blir derbyt den 11:e juni något att se fram emot.

Alvesta GIF

Tränare: Joakim Spångberg
Placering 2018: 11:a i division 4 södra

Division 5-fotboll på Virdavallen? Det måste varit ett tag sedan? Det var nästan exakt 10 år sedan man var nere här och ”harvade” och många frågar sig vad i sjutton som hänt med klubben som så sent som 2016 spelade i division 3? Jodå. Alvesta kommun har den senaste tiden varit ganska stökig. Spelaromsättningen har varit brutal och medan några klubbar skördar framgångar är det andra som lider. Den enes död den andres död med allt vad det innebär. Främsta orsakerna till att saker och ting ser ut som det gör i Alvesta är delvis Slätthögs förmåga att locka till sig några av de namnen som representerade Alvesta under de senaste 5-6 åren. IFK Grimslöv går som tåget och kan attrahera några av de mer framstående yngre spelarna i området. Samtidigt som Moheda IF piskat liv i hästen och tagit sig upp i 4:an och på så vis utgör konkurrens igen. Kanske var förhoppningen att Hjortsbergas nedläggning efter 2017 skulle skapa lite balans i området men icke. Istället har nu denna anrika förening trillat ur två serier på tre år och har nu börjat om i division 5 under välkände tränaren Joakim Spångbergs ledarskap. Ryktena vittnar om något av en rekonstruktion i den stora förening vilket i sig inte är en dum idé med tanke på de turbulenta åren som gått. Det verkar dock som om man försöker bygga lite försiktigare i AGIF där man ska satsa på lojalitet och långsiktighet. Satsningen får även stöd i form av en konstgräsplan som ska anläggas inom en överskådlig framtid. Åter till det sportsliga. Alvesta har hållt en relativt låg profil under frimånaden där Joakim Spångberg tog med sig ett par spelare från sin sejour i Vislanda IF. Även en del comebackande spelare har signalerat för spel säsongen 2019. I övrigt har man en relativt okänd trupp bortsett från duktige Jesper Olin som ställde till med förbannat mycket bekymmer för de flesta lag i Vislanda under deras framgångsrika säsong 2017 då man fick en friplats i förra årets division 4. På ut-kontot har det sett något sämre ut då fjolårets återvändare från Hjortsberga inte längre ser ut att spela kvar och trotjänaren Martin Lavesson skrivit på som spelande assisterande tränare i Moheda IF. Således har mycket av den rutinerade stommen lämnat eller lagt skorna på hyllan. Även duktige Armin Turcinovic har lämnat för IFK Grimslöv i division 3. Det är oklart vart Alvesta faktiskt står även för oss bara några mil söderut. I träningsmatcher, hursomhelst, har man matchats tufft mot kvalificerat motstånd. Med all rätt, för hur gör man annars stål? Man har bland annat slagit både Vislanda IF och Lessebo, kryssat mot Guddarp samt fått stryk mot Växjö BK, Vederslöv och Gransholm. Således lite blandad utdelning i några matcher man absolut inte ska dra för stora växlar av. Det är ett projekt, årets Alvesta GIF och det ska bli oerhört trevligt att få besöka Virdavallen i årets seriespel. 

Angelstads IF

Tränare: Elisabeth Olsson & Steven Binks
Placering 2018: 1:a i division 6 Ljungby

Var debutsäsongen i division 5 2017 en engångsföreteelse? Icke. Angelstad åkte som bekant ur femman ganska väntat den säsongen men tog snabbt steget upp igen efter att ha vunnit division 6 Ljungby förra säsongen framför Göteryd och Virestad. Angelstad hade det senast de var uppe mycket tungt och var ganska snabbt avhängda i botten och lyckades inte, trots en något bättre höst, hålla sig kvar utan fick börja om i sexan. Väl tillbaka i sexan lyckades man behålla stora delar av sin trupp och kryddade med ett par lite mer kända namn på den här nivån. Till slut stod man alltså som seriesegrare och gör nu sin andra säsong någonsin i division 5. I tränarbåset står Elisabeth Olsson kvar och tar hjälp av spelande tränaren Steven Binks. Under frimånaden har man också fått in ett gäng namn, bland annat Goran Rustic som de senaste säsongerna alltid varit i toppskiktet i skytteligan i division 6. Även Jamal Ahmad Adan Abdi har anslutit från Ryssby IF. Utöver dessa två har man fyllt på med yngre spelare från bland annat Ljungby och Markaryd och har därmed en salig blandning med yngre utvecklingsbara spelare och lite mer rutinerade rävar. Då en del av spelarna i truppen var med under året 2017 har man lite mer erfarenhet inför den stundande säsongen i division 5. För motståndarna gäller det att återigen inte underskatta AIF. I synnerhet inte på Angelvi där man kan ställa till med problem för de flesta som inte gått in med rätt inställning. Man ska även se upp för spelare som Nshan Mirzoyan som kan, om han vaknat på rätt sida, ställa till med trubbel för motståndarförsvaren. Under försäsongen har man kört på med relativt lokala träningsmatcher mot bland annat division 6-laget Ryssby där man kryssat, man har spelat lika med HiTs (Hinneryd/Traryd) och även besegrat seriekollegan Agunnaryds IF med 4-3. Angelstad kommer från division 6 men har mer erfarenhet och ett på pappret starkare lag än senast vi bekantade oss med varandra. Frågan är om det räcker i en på förhand mycket tuff division 5-serie? Det återstår att se. 

Delary IF/Pjätteryd IF

Tränare: Nicklas Jansson
Placering 2018: 4:a division 5 sydvästra

Real Madrid, PSG, eller varför inte Juventus? I DIF/PIF är nog förhoppningarna inför årets seriespel troligtvis högre än någonsin. En helt makalös frimånad summerades i december och man kunde konstatera att man troligtvis sitter med seriens bästa trupp på pappret. Toppspelare i division 3 som André Lassen, Niclas Jansson och Adi Trokic anslöt till en redan relativt stark trupp. Med de nyförvärven blev Delary/Pjätteryd seriefavorit på momangen. Inte så konstigt kanske. DIF/PIF gör sin andra raka säsong i division 5 efter att ha åkt ur division 4 säsongen 2017. Efter en lite sämre vår 2018 höjde man sig rejält under hösten där man länge var med i racet om en kvalplats som man till slut tappade till Forsheda och Kulltorp. Favoritskapet är således redan tilldelat Delary/Pjätteryd som utan tvivel kommer slåss i toppen av tabellen och vi räknar med att det blir ett sjuh*lvetes derby när vi gästar dem den 29:e maj. Delary har under det senaste årtiondet svajjat rejält genom serierna och var så sent som 2015 i division 6 men har, trots att farmarklubbsavtalet är avslutat, en viss roll att spela till Älmhults IF då flera spelare rör sig mot Delary/Pjätteryd för att antingen få speltid i lägre divisioner eller att trappa ner något likt årets galactico-värvningar. Den enda risken med detta är att man snabbt kommer ner i division 5-lunken för dessa spelare och alla vet att motivation slår klass och Delary/Pjätteryd kommer vara laget ALLA vill slå. Utöver de tre självklara namnen ovan nämnda har man ett gäng till skickliga spelare på denna nivån. Bland annat spelar Eldin Topic kvar som alltid är en målgaranti. Spelaren med störst potential i hela kommunen, Adam Nykvist, kommer dirigera på mittfältet iår igen och har fått gedigna lekkamrater i Nicklas Jansson och André Lassen. I mittlåset kommer Adi Trokic styra och ställa och även om denne blivit till åren och inte dominerar i det fysiska spelet lika mycket så har han Mikael Åkesson till att göra skitjobbet. En således komplett trupp. I träningsspelet har det gått upp och ner. Segrar har tagits mot Strömsnäsbruk och HiTS men även kryss mot oss och torsk mot seriekollegan Torpa med ett något decimerat manskap. Således har man även fått sin matchning och vi har även fått känna på detta ”oövervinnerliga” lag. DIF/PIF blir troligtvis laget mycket av serien kommer kretsa runt men kan räkna med att de kommer behöva vara på hugget i varje minut då det finns 4-5 lag som aspirerar i skymundan på de åtråvärda topplaceringarna. Kommer man att palla med favoritskapet?

Horda AIK

Tränare: Kenan Arslanovic
Placering 2018: 1:a i division 6 Värnamo

Horda, Horda, Horda. 2017 års division 5-jumbo är tillbaka i division 5 efter ett år i division 6 Värnamo som man tog hem efter att ha ryckt iväg ganska rejält under sommarmånaderna. Som vanligt vet man inte heller ett skvatt om laget i sig då Horda ligger i just Horda. En av våra längsta bortaresor således. Kenan Arslanovic är sedan december 2018 assisterande och spelande tränare. Även Kenan var med succéåret 2016 och har även representerat bland annat Värnamo södra och Swebih. HAIK har ett uttalat integrationsmål i sin föreningsverksamhet och laget har således en viss exotisk twist med en hel del irrationella spelartyper som kan ställa till bekymmer för en del benknäckargäng från Sunnerbo. Vi tog 6 poäng av 6 möjliga av Horda säsongen 2017. Efter en rätt bekväm seger med 3-0 hemma hade vi desto större problem borta då man var ett tillsynes helt nytt lag som faktiskt höll på att knipa en poäng. Den gången lyckades dock vår nuvarande assisterande coach Niklas Hedin skjuta på en medspelare in i mål vilket gjorde att vi kunde köra hem från Alice Bah Kuhnkes hemmaplan med 3 poäng i bagaget. Det var den gången det och vi kan troligtvis förvänta oss något helt annat när Horda kommer på besök nästa vecka. I träningsspelet har Horda tagit en del fina skalper mot bland annat Kärda och Swebih. I övrigt finns det mycket att önska i informationen som går att tillgå gällande Horda AIK:s nuvarande trupp, deras nyförvärv och förluster men även elvor i träningsmatcherna. Precis som i hemmapremiären för två år sedan har vi inte den blekaste aning om vad som väntar oss. Det bör vara en motivator bara det. 

Häradsbäcks IF/Ryds SK

Tränare: Mats Svensson
Placering 2018: 10:a i division 5 södra

Ah, vårt andra kommunderby, typ. Häradsbäck var fjolårets enda derbymotståndare för oss då man gjorde sin första säsong i division 5 sedan uppstarten 2015. De lyckades dock hålla sig kvar med nöd och näppe. Efter en relativt stark start på säsongen så störtdök prestationerna och man hamnade i direkt bottenstrid där man i sista omgången, efter en stark slutspurt, parkerade en kvalplats. I kvalet gick det kanon och man plockade ut tre vinster och man var således ett division 5-lag även 2019. I vintras var det dock tydligt att man med sin relativt tunna trupp behövde stärka leden för att kunna etablera sig i femman på lång sikt. Även om Häradsbäck i stunden troligtvis skulle stå sig med det material man höll sig kvar med så stod man inför ett vägskäl inför framtiden där man med största sannolikhet inte skulle kunna överleva på det nuvarande materialet. Man vände blickarna utanför kommungränserna och Ryds SK, en förening i kris efter ett par år i 6:an. En förening som efter succéår i division 4 säsongen 2013 och rasat som en sten genom seriepyramiden och dessutom bara ett fåtal spelare kvar i truppen. Så tog man beslutet. Seniorlagen slogs samman och bildade på så vis Häradsbäck/Ryd. Eller ”HÄRRY” om man vill vara riktigt jäkla fiffig. HIF/RSK gör alltså sin andra säsong i division 5 och fjolårets erfarenheter har troligtvis varit nyttiga för truppen som säkerligen hoppas på bättre placeringar i år. Särskilt nu när man lyckats knyta till sig återstoden av Ryds spelare. Häradsbäck höll en tämligen låg status under frimånaden fram till sammanslagningen men kunde därefter presentera fler spelare där den mest meriterande troligtvis är David Björck som varit med hela resan i Ryds SK och som nu säkerligen kommer bidra med mycket i detta laget. Annars har Axel Blomqvist anslutit som målvakt efter att Jens Selin tackat för sig och tagit på såg DIF/PIF:s målvaktströja. I övrigt är det relativt okända namn som dock kommer bredda truppen och således kunna ge fler kroppar på träningar och således en nyttig konkurrens för en annars ganska ohotad startelva under fjolåret. Det enda tappet man gjort är Herman Nord till oss. Häradsbäck/Ryd får därför rimligtvis sätta sin tilltro till de som producerade förra året. Främst handlar det om Kalle Göransson som vann interna skytteligan i fjol från sin mittfältsposition och även Kevin Johansson som troligtvis har högst kvalité i den truppen om han har vaknat på rätt sida. Under försäsongen har man gått som tåget och slagit Lönsboda, Västra Torsås, Älmhult B, Urshult, Strömsnäsbruk och Göteryd men fått stryk av IF Rejban och Älmhults IF. Således har majoriteten av matcherna man vunnit varit mot lag under deras egen nivå medan förlusterna varit mot något överkvalificerat motstånd. Ganska rimligt med andra ord och inget man höjer på ögonbrynen för.  I omgång 3 tar vi emot Häradsbäck på Bokliden och då kan ni räkna med en rejäl fight. 

IFK Lammhult

Tränare: Mikael Kanstedt
Placering 2018: 1:a i division 6 Växjö

Så var det dags att gå igenom en av seriens mest intressanta lag. Nämligen laget från Norvalla, IFK Lammhult. Efter ett par hundår har man nu åter tagit steget till femman igen efter att ett tag ha varit ett av de sämsta lagen i länet. Lammhult har som bekant spenderat flera år i högre divisioner men har tampats med spelarflykter och lite stökiga säsonger. Förra året däremot vände en stor del av deras forna spelare hemåt igen för att göra föreningen rättvisa och som man gjorde det. Med 14 vinster och 1 förlust på 18 matcher stod man som seriesegrare redan i september och avancerade således till division 5 där man nu ska ta nästa kliv. I vinter har man inte legat på latsidan utan plockat in ett par spektakulära nyförvärv i form av Tobias Nilsson från Hovmantorp och även notoriske målskytten Victor Stålberg från samma klubb som inför säsongen begärde sig ur division 3 för att börja om i division 6. Ungefär som både Moheda och Lammhult har gjort en gång i tiden. 

Just värvningen av Stålberg gör att Lammhult tar plats som en av favoriterna i årets serie. Stålberg som stått för 27 mål i division 4 säsongen 2017 och 20 mål i division 3 förra året kommer säkerligen ligga på minst samma nivå i år och kommer bli ett enormt orosmoment för samtliga försvar i hela serien. Mikael Kanstedt som tog över tränarsysslan vintern 2017 är kvar i tränarbåset och har säkerligen en mycket intressant säsong att se fram emot. På försäsongen har IFK spelat en del cuper men även mött division 4-laget IF rejban där man vunnit med 4–2. Man har även slagit Sävsjö med 3–1 och Furuby med 2–0 medan man fått stryk av Målilla. Det är nu 3 år sedan Lammhult senast spelade i division 5 och det är ett på många sätt nytt lag jämfört med senast som nu består av en hel del spets och kvalité. Även om undertecknad höll Lammhult väldigt högt när serieförslaget presenterades så har inte förväntningarna sjunkit som följd av deras meriterade värvningar. Lammhult ansluter således till den klunga av lag som aspirerar på de tre översta placeringarna i serien. 

IFK Stockaryd/Rörviks IF

Tränare:
Placering 2018: 3:a i division 5 norra

Frågan är om någon i vår trupp faktiskt mött detta gäng? Det vettitusan. Oavsett är Stockaryd/Rörvik vår längsta bortamatch och även den motståndare vi vet allra minst om i dagsläget. Några mil norr om Lammhult ligger dessa två byar som hade några fina år i dåvarande elitfyran för ett gäng år sedan. Detta var som följd av deras lite mer annorlunda metoder till att ställa ett slagkraftigt lag på benen. Man hämtade faktiskt en hel del spelare från USA som gästspelade under några säsonger. Detta var inga dussinlirare utan College-spelare med meriter från amerikanska ungdomslandslag. Dessvärre höll inte den satsningen i sig utan spelarna flyttade sedermera hem eller drog till andra klubbar i området för eventuellt lite vassare lönekuvert. Stockaryd/Rörvik befinner sig nu alltså i division 5 där man gjorde mycket bra ifrån sig under fjolåret då man till slut knep en kvalplats men väl i kvalet räckte man inte riktigt till. På spelarsidan finns det inte jättemycket att tillgå utan det är främst några nyförvärv från Lammhult som anslutit till truppen. Av största vikt är nog att Sebastian Sysmäläinen finns kvar i truppen efter dennes 20 mål i seriespelet förra året. Inför årets säsong har man mött något blandade lag där man gått lite tungt med förluster mot Bor och vår seriekollega från förra året, Ingelstad. Man har även kryssat mot Höreda och Dardania. I år kommer man alltså hamna i en rent geografiskt tuff serie mot säkerligen en hel del lite okända lag för deras del. Deras lite mer anonyma roll i årets serie kommer kanske spela dem rakt i händerna. De flesta motståndarna har troligtvis mycket begränsad kunskap om vad Stockaryd/Rörvik faktiskt går för. Det ska det erkännas att undertecknad också har. Försäsongen ger eventuellt en liten inblick hur det sett ut hittills men är ingenting som nån bör dra för stora växlar av. Man kommer bland annat spela ett hett derby mot grannen Lammhult men i övrigt har man en bit att färdas. För oss motståndare blir det säkerligen inte särskilt roligt att åka till Sävsjö kommun och spela fotboll. 

Torpa IF

Tränare: Johan Palm
Placering 2018: 5:a i division 5 sydvästra

Det var ju skönt förra året att slippa åka till Skogsängen för att spela fotboll där undertecknad minsann aldrig vunnit i A-lagssammanhang. Torpa IF gör åter entré i våra liv och kommer säkerligen likt föregående säsongen ställa till med jäkelskap för topplagen i serien. Truppen är mer eller mindre intakt med undantag för Mandus Andersson som lag skorna på hyllan. I övrigt är det Torvald, Johan och Axel Palm som håller ställningarna i denna förening. Fjolåret var för Torpas del något av ett uppsving efter en något sämre placering säsongen 2017 då man faktiskt slutade på nedre halvan. I år har man i princip samma status som man brukar ha. Man har en hög högstanivå men har något för djupa dalar för att faktiskt kunna utmana i det långa loppet. Om man får till en kontinuitet i prestationerna är Torpa definitivt ett lag att räkna med. Som vanligt är Johan Palm den som allt kretsar runt i detta lag. Han kanske inte är riktigt lika överlägsen som för ett par säsonger sedan men är fortfarande en mycket begåvad spelare på denna nivån och dennes rutin från högre divisioner syns mycket tydligt även om det var ett par år sedan. Detta är något av lagets akilleshäl då man är oerhört beroende av Johans egenskaper både som spelare och ledare. Kan man isolera honom har man mycket vunnet mot detta gäng. Torpa har en väldigt tydlig spelidé som man hållit sig till så länge undertecknad kan minnas. Martin Hedvåg och Linus Strömgren är rappa på kanterna och Johan Palm styr sitt mittfält. Längst fram finns Ernad Sadiki som kanske inte är lika lurig i straffområdet som för 4-5 år sedan men alltjämt en man inte kan släppa den sista tredjedelen. Ett ganska frejdigt lag som vinner mycket på sin snabbhet och teknik. På frimånaden gjorde man två riktigt fina kap när man plockade in duktige Andrée Balczaar från Ljungby och Oliver Fredriksson från Markaryd. Två spelare med meriter från både division 3 och 4. Torpa är med andra ord inget nytt lag för oss och vi vet exakt vad vi kan vänta oss och det gäller att inte vara naiva i försvarsspelet för då kommer det att smälla rejält i omställningarna. På försäsongen har Torpa matchat relativt tufft där man slagit Kånna och DIF/PIF, kryssat mot Ljungby och Lagan och fått pisk mot hårdsatsande Värnamo Södra och Torpas fjolårskonkurrent Forsheda IF. Blandat resultat med andra ord. Kanske är det i år som undertecknad äntligen får sjunga segersång på Skogsängen.

Vederslöv/Dänningelanda IF

Tränare: Niclas Magnusson
Placering 2018: 4:a i division 5 södra

På senare år har nästan våra möten med Vederslöv genererat i en sorts rivalitet. Det är alltid tunga matcher, uddamålssegrar och toppmöten. De senaste sex mötena har dock slutat i fyra vinster för oss, ett kryss och en V/D-seger. Därför kan man förstå att Ola Gustavsson inte tvekade när han tackade ja till tränarrollen i LEIF efter 4 år i Vederslöv. Ifjol slutade V/D på en fjärdeplats. Kanske något av en besvikelse då det faktiskt fanns lite av en favorit-stämpel på V/D inför säsongen. En lite svag vårsäsong gjorde att man tappade viktiga poäng och i slutändan orkade man inte med i racet om de tre översta platserna. Iår däremot har man gett fullt ansvar till den yngre tränaren Niclas Magnusson som även delade ledarskapet med Ola förra året och det blir intressant att se vad V/D har att bjuda på iår. Nästan hela truppen är intakt medan man kryddat med en del kvalitativa spelare. Jake Sarvit anslöt från Växjö BoIS vilket kommer innebära en sjuhelsikes fart i djupled. Även Växjö BK-spelaren Martin Hansson anslöt till mittförsvaret vilket kommer stabilisera rejält om denne hittar tillbaka till nivåerna i tigerrandigt. Med andra ord känns det som att V/D har något på gång. Man brast något under fjolårets säsong och var något ojämna i vissa prestationer. Nu har man stärkt upp på en del positioner och ser hungrigare ut än på länge och har säkerligen som målsättning att knipa en topp 3-placering. Under försäsongen har man precis som vi spelat i Åryds-cupen men åkt ut i gruppspelet. I övriga matcher har man ställts mot flertalet lag och slagit Alvesta och oss medan man kryssat två gånger om mot Moheda och fått stryk av Gransholm och IFK Grimslöv. Man har även spelat i Toyota cup och tagit tre raka vinster mot Lenhovda, Wexio FK och Rottne. En således mycket aktiv försäsong med mycket matcher och stor rotation på spelare. Vi fick lite av ett smakprov av Vederslöv i mötet i mars och kunde konstatera att det ser ungefär ut som det brukar. Bollvinst och avancemang på mittplan för att nå ut på kvicka yttrar för att sedan komma på inspel. Det som blir av största vikt för motståndarna är att vinna mittfältet och tvinga V/D på chansbollar, helst med snö på, då man faktiskt saknar en lite mer primitiv plan b. Jag vet inte om det är något positivt eller negativt att vara enbart konstruktivt inriktade. Det kan dock finnas ett egenvärde i att kunna spela skräp och sedan ändå kriga in tre pinnar. Det har vi lyckats med ett par gånger mot de grönklädda. Mötena i år kommer säkerligen vara lika spännande som vanligt och det ser vi mycket fram emot.

Vislanda IF

Tränare: Ronnie Aronsson & Christian Lundberg
Placering 2018:

Så var man tillbaka igen i division 5 efter ett minst sagt miserabelt äventyr i division 4. Förra året tog Vislanda enbart 1 poäng i division 4 efter att man tilldelats en friplats som följd av Rydaholms IF:s omstart i division 6. Hela stommen försvann som bekant efter framgångssäsongen 2017 och kvar stod man med ett gäng eldsjälar och lojala lirare som dessvärre inte hade kapaciteten för division 4-fotboll. Efter den ohotade jumboplatsen i fjolårets division 4 är man alltså tillbaka i femman och det är oklart hur mycket man kan prestera i årets serie. Joakim Spångberg tackade för sig efter 4 år i föreningen och tränarsysslan togs över av Ronnie Aronsson och Christian Lundberg, en intern lösning således. Under frimånaden fanns inte heller särskilt mycket att rapportera utan stora delar av truppen från division 4 finns intakt utöver de som lämnade vid Joakim Spångbergs flytt till Alvesta GIF. Under försäsongen har man matchats mot främst lag från division 6 och 5 där det gått sisådär med segrar mot Rydaholm och Ryssby med förluster mot Åby/Tjureda, Tolg och Växjö BoIS. Det är därför svårt att placera Vislanda inför årets serie då man behållit stora delar av truppen som spelade i division 4. Om man bara tar en poäng i division 4, hur många tar man då i division 5? Det är ganska mörka moln över Tallevi inför årets säsong, kanske spricker det upp och vi skeptiker får käka upp våra ord. 

Nu är det inte långt kvar. Vi är redo för en otroligt intressant säsong med flera derbyn och en rent geografiskt fördelaktig serie. Nu kör vi!

Anton Andersson
Liatorp, den 5 april 2019